Isracing – speedwayens iskalla kusin

Vintertid kan det vara svårt att köra speedway, men många har upptäckt isracing som ett komplement. Man håller igång reflexerna och många som börjar med isracing tycker till och med att det är roligare än att åka speedway på en bana. När man kör isracing tävlar man med ungefär samma regler som i speedway. Skillnaden består i att motorcyklarna som används drivs på metanol, de saknar broms och har två växlar. Däcken har vassa stålnabbar för att man ska fästa maximalt på den hala isen, fästet gör att kurvorna kan tas mycket snabbt och det är även säkert att ha stålnabbarna. Det är fyra förare som tävlar i varje heat och man kör fyra varv varje heat. Vinnaren får 3 poäng, tvåan 2, trean 1 och den som kommer sist blir utan poäng helt. Det är en tuff sport och givetvis även med en härlig atmosfär. Det är en sport där rutinerade och etablerade förare kan ge ungdomar en fight. Man tävlar på lika villkor.

Fakta om isracing

Det finns mycket information på Svenska motorcykel- och snöskoterförbundets hemsida där man även kan hitta kontaktpersoner som kan svara på frågor per telefon eller via mail. De som är förtroendevalda arbetar helt ideellt. Volontärerna är uppdelade i säkerhetsfrågor och miljöfrågor. Det finns även en domareförening om tre personer. Mikael Messing är landslagsledare i isracing. Förare delas in i de olika klasserna: Junior: (internationell och nationell) Förarlicensen för denna klass utfärdas från och med kalenderåret föraren fyller 16 år t.o.m. kalenderåret denne fyller 21 år. Senior: (internationell och nationell) Förarlicensen för denna klass kan utfärdas från och med kalenderåret föraren fyller 22 år t.o.m. kalenderåret denne fyller 55 år. Klubb: (endast i Sverige) Förarlicensen för den här klassen kan utfärdas från och med kalenderåret föraren fyller 15 år, övre åldersgräns för denna klubblicens finns inte. Denna licensen ger innehavaren rätt att träna på banor med banlicens som är utfärdad av Svemo. Licensen ger också innehavaren rätt att delta i klubbmästerskapen för klubben som framgår på licensen. Bas: (endast i Sverige) Förarlicensen för den här klassen kan utfärdas från och med det kalenderår föraren fyller 15 år. Baslicensen avser den som bara deltar i träning och enklare tävling.

Gocart för glada amatörer

Om du har ett genuint intresse av isracing kan du även se sporten hemma i tvsoffan. I SM som var i Hallstavik sände tvsporten hela tävlingen och Carl Juborg, sportens nyhetschef för Norrtelje Tidnings nyhetschef var belåten över att ha kommit överens med både Svemo, och Rospiggarna som arrangerade tävlingen angående rättigheterna att få sända hela tävlingen. Då erbjöds mer än 4 timmars live-tv med alla heat och mellan varven var det intervjuer live med alla förare. För att kunna se tv-sändningen behövde man vara prenumerant eller plus-kund hos Mittmedias vilket många blev för möjligheten att se SM. Man får hoppas att det blir en tradition att sända SM i isracing och gärna mindre tävlingar med. Intresset är stort inom sporten! För den som är mycket intresserad av både speedway och isracing kan det finnas roliga aktiviteter inom samma genre. Många tar med sig kollegorna eller tjejgänget och spenderar en kväll hos gokart stockholm istället.

En förgrening av motorsporten som ofta glöms bort i allt prat om motocross, rally och Formel 1 är båtsporten, och alla de former av racing som sker på vatten. Dessa racingformer kallas båtracing med ett samlat ord, och förekommer i en uppsjö (pun intended) olika varianter.

Den äldsta formen av båtracing kallas offshore, vilket är en form av endurance-lopp. Båtarna kör då, precis som namnet antyder, utomskärs, och loppet består vanligtvis av en längre sträcka som går från en plats till en annan. Faktum är att det största offshore-racet i Skandinavien hålls i Sverige, nämligen Roslagsloppet. Loppet är dessutom ett av de största i världen, sett till antalet deltagare. Det har anordnats sedan 1962, och går mellan Öregrund och Stockholm. Det går att tävla i ett flertal olika klasser i Roslagsloppet, till exempel Thundercat och vattenskoter, där det sistnämnda tilläts för första gången år 2010.

En annan form av båtracing är den som kallas rundbana, just för att båtarna kör i en bana som går i en avlång cirkel, liknande banracing på land. En av klasserna inom rundbana är Formel 1, det vill säga båtracingens motsvarighet till Formel 1 på land. Båtarna inom Formel 1 är lika extrema som bilarna, då de kan komma upp i hastigheter på 250 kilometer i timmen; hastighetsrekordet är på 256 kilometer i timmen, vilket italienaren Guido Cappellini lyckades uppnå. Båtarna kan göra 0-100 km/h på under två sekunder, väger 550 kilo och har 400 hästkrafter. De höga hastigheterna gör att förarna utsätts för stora krafter, då man i kurvorna når 7-8 G-krafter. Dessa båtar är med andra ord inget man sätter sig i som nybörjare.

Det finns också en gren som kan sägas vara en slags kombination av rundbana och offshore, nämligen OCR. I denna gren kör båtarna en bana med samma start och mål, precis som i rundbana, men banan är mer oregelbunden och längre. Det är till exempel vanligt att man har öar och andra naturinslag som riktmärken kring banan. Eftersom båtarna kör flera varv runt banan, och därmed passerar land flera gånger, har sporten blivit allt mer populär som publiksport.

Inom alla tre grenarna tävlar man i olika klasser, beroende på vilken typ av båt man kör, hur stor båten är och hur stor motorn är. Tidigare nämnde vi till exempel Thundercat som ett alternativ för Roslagsloppet, och Thundercat är en speciell typ av båt med en egen klass. Den heter officiellt P750, och är en form av sydafrikansk katamaran, det vill säga en liten och snabb katamaran som körs av två personer: dels en pilot, som styr båten, dels en co-pilot som sitter på andra sidan för att fördela vikten i båten. En annan klass är classic, där båtar som är äldre än 25 år får delta. Det finns med andra ord inget krav på motorstorlek eller båttyp i denna klass; det ska helt enkelt vara klassiska båtmodeller som deltar.

Om man ägnar sig åt någon av dessa motorbåtsporter, där miljön knappast sätts i främsta rummet, vill man säkerligen kompensera för sin hobby genom att köra en mer miljövänlig och bränslesnål bil på land, i vardagen. Ett utmärkt alternativ är till exempel en laddhybrid, det vill säga en bil som kombinerar en elmotor med en bränslesnål förbränningsmotor. Genom att de två motorerna samarbetar använder man bara den absolut minsta mängden bränsle som behövs. Om man är intresserad av att veta mer kan man gå in på Mitsubishimotors.se, där det finns flera olika laddhybridmodeller att välja mellan.

Bilorienteringen har namnet till trots inte utvecklats från orientering, utan från rally. Både dagens rally och bilorienteringen var ursprungligen en och samma motorsport, som kallades för landsvägstävling. Så småningom började dock sporten att dra i två olika riktningar: i den ena behöll man fokus på farten (vilket senare blev rally) medan den andra fokuserade mer på precision och orientering (alltså det som blev bilorientering).

Inom bilorientering handlar det alltså inte alls om snabbhet på samma sätt som i rally (även om det självklart går fort även i bilorienteringsspåren). Det viktigaste är nämligen inte vem som kan köra sträckan på kortast tid, utan vem som kan köra den närmast den utsatta tiden. Bilorientering går nämligen ut på att man ska köra en sträcka som tidigare är okänd för föraren och kartläsaren med hjälp av en karta, och göra det på en förutbestämd tid. Det är därför en motorsport som kräver lika mycket körskicklighet som det krävs orienteringsförmåga och precision.

Oavsett om man sysslar med bilorientering eller inte vill man sannolikt att bilen ska fungera. Något som kan vara mycket hjälpsamt är då att ha en felkodsläsare, så att man kan diagnosticera bilen och ta reda på om det är något som behöver åtgärdas. På så sätt kan man se till att bilen alltid är redo, oavsett om man ska ut i racingbanan eller om man bara ska köra till jobbet.

Skotercross är en motorsport där – föga förvånande – Sverige, Finland och Norge är de bästa nationerna. Detta förklaras helt enkelt av att skotercross sker på snöskotrar, och förutsättningen för att man ska kunna ägna sig åt sporten är med andra ord att det finns snö – något som det finns gott om i Sverige, Norge och Finland. Skotercross är också en vanlig motorsport i Nordamerika, men där ser sporten annorlunda ut än den gör i Europa; den amerikanska skotercrossen har kortare banor med fler och mer extrema hopp, och tillåter metalldubb i skotrarnas plattor.

Inom europeisk skotercross är banorna istället runt en kilometer långa, och har varierande terräng med hopp, kurvor, rakor och platta partier. Eftersom man kör på ett poröst material som snö är det dock vanligt att banorna blir mycket gropiga, vilket gör att förarna måste ha extremt bra kontroll över skotern. Ytterligare en faktor som gör det svårare är att flera skotrar kör samtidigt i ett heat, på en bana som är mellan 8 och 10 meter bred. Det gör att det kan bli trångt på banan.

En förutsättning för att man ska kunna ägna sig åt skotercross är att man har en bil att frakta skotern i som klarar vinterförhållanden. Om du skulle behöva låna pengar för att uppdatera din bil när du börjar åka skotercross, ska du gå in på www.sambla.se, där du kan ta ett billån med fördelaktiga villkor. Med en bil med kraftig fyrhjulsdrift och gott om lastutrymme är du sedan redo att ge dig iväg till crossbanan, oavsett hur mycket snö och is det är på vägarna.

Folkrace är en av de vildare bilsporterna. Den kom till Sverige från vårt grannland i öst, Finland, men tävlas idag med bilar som är typbesiktigade i Sverige. Banan är av grus eller asfalt, och ska vara konstruerad så att bilarna inte kan köra i en hastighet över 80 km/h. Trots det kan det gå ganska vilt till på folkracebanan, då bilar ofta kolliderar med varandra i sin jakt på att komma först över mållinjen.

Tanken med folkrace är att det ska vara en motorsport som är billig för alla deltagare. Därför anordnas efter varje tävling en försäljning av bilarna som deltagit i tävlingen. Den går till så att vem som helst får lämna ett bud på bilen under tävlingens gång och 15 minuter efteråt. Buden ligger på 6 500 kronor+200 kronor för varje bud man lägger, vilket betyder att man som ägare till bilen inte kan investera för mycket pengar i sin bil utan att riskera att förlora pengar om någon köper den. Ju fler bud man har lagt, desto större chans har man att få köpa bilen, eftersom man lottar bland alla lämnade anbud.

Eftersom folkrace är en så tuff motorsport är det viktigt att man inte bara har en slittålig bil, utan också slittåliga kläder, som klarar av de hårda förhållandena som råder under folkracetävlingar. Förarna måste för sin egen säkerhet bära en overall, handskar, skor och skyddsluva, allt i flamsäkert material. Om man letar efter en overall eller andra fritidskläder som man kan bära både när man kör folkrace och i andra situationer som kräver liknande kläder, ska man gå in på Fritidsfabriken.se, där det finns ett stort utbud av fritidskläder och friluftskläder. Något man däremot inte kan köpa där är de skydd som föraren måste bära, utöver de flamsäkra kläderna. Dessa skydd omfattar en stödkrage för nacken samt en hjälm som är särskilt utformad för folkrace.

Om man vill börja tävla i folkrace kan man göra det redan när man är 15 år, då man får tävla i juniorklassen. När man börjar så tidigt, det vill säga innan man har fått körkort, måste man dock delta i en debutanttävling först, för att se att man klarar av att hantera bilen. Från det att man är 18 år kan man tävla i seniorklassen, och det finns ingen övre åldersgräns.

I Speedway tävlar man med motorcyklar som är specialbyggda och man kör på en rundbana som är doserad. Underlaget på banorna är mestadels grus och har även en inblandning av lerskiffer eller lera. En match i speedway körs mellan två stycken olika lag och dessa lag består av sju stycken förare där den sjätte och sjunde föraren är reserver. Hemmalaget har röd och blå hjälm och bortalaget kör i vit och gul hjälm.

En så kallad match mellan två lag går i totalt 14 stycken heat plus final och varje heat körs i vänstervarv fyra gånger. Varje heat består av fyra stycken förare och det är två förare från varje lag och man kör efter ett schema.

Varje heat har en poängskala där vinnaren får 3 poäng, tvåan i heaten får 2 poäng, trean 1 poäng och blir man sist så blir man utan.

Man brukar använda sig av uttrycket femettan inom sporten och det är om ett lag slutar etta respektive tvåa i heatet så vinner det laget heatet med just 5 emot 1.

En annan bilsport som körs på asfaltsbanor är Karting. Här kör man en specialbyggd, snabb och liten bil och den brukar kallas för kart. Många känner dock igen den under namnet gokart men dessa är oftast de bilar som man kan hyra som privatperson på olika kartinganläggningar. Kartar är förbjudna att köras på allmänna vägar och man behöver inte ha körkort för att få köra dessa och inte heller behöver man ha besiktning av bilen. I Sverige är det lagligt att köra karting från det att man fyllt 7 år.

Det finns olika tävlingsklasser i karting och det är kartar med motorer från 60 cm3 upp till 250cm 3. Hyrkartar använder oftast fyrtaktsmotorer och innehåller allt från 5 till 12 stycken hästkrafter och dessa har oftast skydd längs hjulen så de blir mer tåliga för till exempel påkörningar vilket är vanligt när det kommer till privatpersoner och kartinghallar och liknande.

En populär motorsport är Dragracing, här ska man från stillastående start köra en fjärdedels engelsk mil eller en åttondels engelsk mil så fort som det bara går. Denna motorsport har sitt ursprung i USA och man kan köra denna sporten i många olika sorters fordon, det kan vara bilar eller motorcyklar, till och med snöskotrar och båtar med mera. Det som är gemensamt är att man ska vara först i mål.

Första tävlingen som hölls i Sverige ägde rum på Scandinavian Raceway som ligger utanför Anderstorp 1968 och man körde då den långa rakan.

Två fordon tävlar mot varandra i ett race och först i mål vinner och tiden kan också vara avgörande, det finns även banor i USA där man tävlar fyra bilar i samma race. Vinnaren i varje race går vidare till nästa runda och så fortsätter det ända tills det bara återstår en vinnare.

Det finns ett antal banor man tävlar på i Sverige, Tierp Arena, Pite Dragway, Mantorp Park, Malmö Raceway, Helsinge Raceway och Sundsvall Raceway dessutom är det inte ovanligt att man använder flygfält till tävlingar som Barkarby, Borlänge och Bulltofta för att bara nämna några.

En motorsport där man använder motorcyklar och som man kör på banor som innehåller svår terräng är Enduro. Ordet enduro kommer från italienska och spanska formen av ordet endurance från engelskan och det betyder på svenska uthållighet. Det finns även en form av enduro för snöskotrar.

Detta är faktiskt den motorcykelsport som flest utöver i Sverige och det är allt från eliten till motionsåkare. Den mest kända tävlingen här i Sverige är nog Novemberkåsan. Till och med barn kan var med och tävla i så kallade guldhjälmstävlingar och för att få kunna delta så måste man ha gått kurser för att få licensen som heter just guldhjälmslicens.

När man har fyllt 12 år så får man köra motorcykel med 85cc i tävlingar med typbeteckning 2. När man är 13 år så räknas man som ungdom och kan börja köra 125cc i 2 takt och 250cc i 4 takt vid ungdomstävlingar. När man sedan fyllt 15 år så får man börja tävla i vuxentävlingar men som junior. Vid 23 års ålder så klassas man helt som senior och har man sedan fyllt 40 år så klassas man i stället som veteran.

Den allra högsta rankade serien inom roadracing är det FIM kallar för MotoGP och man kan väl säga att det är motorcyklarnas motsvarighet till vad bilsporten kallar Formel 1. Den första gången som sport klassen anordnas så arrangerades den av just FIM och Dorna Sports äger de kommersiella rättigheterna, tävlingen anordnades år 1949.

Vanligtvis så körs varje race med flertalet lopp och beroende på vilka klasser som finns just då. På 70 talet så var de vanligaste klasserna 50cc, 125cc, 350cc, 80cc, 250cc, 500cc och även sidovagn, inom de sistnämnda så fanns bara klasserna 350cc och 500cc. I starten av MotoGP så var fyrtaktarna de vanligaste men på 60 talet började allt komma igång, tvåtaktarna började ta över mer och mer och när sedan 70 talet kom så var fyrtaktarna helt borta.

Honda gjorde ett försök att komma tillbaka med en fyrtaktare i 500cc med övergav sedan tanken och FIM övergav också då 50cc klassen till en ny klass 80cc, på 80 talet övergavs även 350cc klassen och när 90 talet kom så försvann även 80cc och även sidovagnarna försvann, numera fanns bara klasserna 125cc, 250cc och 500cc.

Ända fram tills år 2002 så var klasserna rigida och var det så att man tävlade i 500cc så fick man bara ha högst fyra stycken cylindrar och fick valet att ha tvåtakt eller fyrtakt. Men år 2002 så ändrade man i regelverket och man fick då välja en fyrtaktare som hade 990cc eller då en tvåtaktare med 500cc. Fyrtaktarna visade sig då vara överlägsna och det tog inte lång tid innan tvåtaktare försvann helt från den högsta klassen. 2012 ökade man volymen igen till det maximala 1000cc.